onsdag 11 april 2012

Stamcellerna i Japan - Del 2

Japp japp, här kommer fortsättningen!

ARGH!! Jag hade skrivit ett jättebra inlägg, och så valde min dator att radera allt när jag publicerade det. =__="" Nåväl, jag skriver ett nytt, men det blir nog lite kortare än det var från början. Bleh.

Så, nu ska vi se, vad gjorde vi i lördags? Jo, vi åkte in till Zama för att gå på en blomsterfestival på en amerikansk militärbas! Men vi var inte ensamma, utan Veronica, Peter, Tuukka och deras kompis Kouta skulle dit också. De andra åkte dit tidigare än vi, så Kouta fick komma och möta oss. Stackarn, han var jättenervös för han trodde att han skulle behöva tala engelska. Men det behövde han ju inte. ^^ Haha, han berättade att han till och med stigit upp tidigare för att kunna plugga lite på morgonen.

För att komma in var man tvungen att gå igenom en säkerhetskontroll, och vakterna hade sina uniformer och vapen. o__o Lite läskigt. Dessutom var vi svenskar tvugna att gå igenom en extra kontroll och registrera oss. Visa pass och lite sådär. Det var därför Kouta var den som skulle möta oss. Själva basen var helt enorm! Det var som en stad! Och sakura-träden var jättevackra, men det var kallt som tusan. Vi gick och köpte lite okonomiyaki i väntan på att det skulle bli mörkt så att fyrverkerierna kunde starta, men tyvärr var de jätteäckliga! Elvira kunde inte ens äta sin... TT__TT Så jag ska göra "riktig" okonomiyaki när jag kommer hem, för det är faktiskt gott.
Fyrverkerierna var fina de också, och vi fick även gå fram till en helikopter och sitta i den om vi ville. Sen flög den iväg. :P

I söndags var det dags att träffa min värdfamilj. Vi åkte in till Kamakura för att gå på en festival tillsammans. Vädret var helt perfekt (till skillnad från dagen innan), och det var supermycket folk. Först gick vi igenom en lång allé med sakura, och sedan till det stora templet som jag var till på nyår. Självklart passade vi på att köpa lite spådommar och amuletter när vi var där också. ^^ Förra gången fick jag "medelbra lycka", men nu fick jag "lite olycka". :c Mamma och mormor fick "lite lycka" respektive "stor lycka", och Elvira fick "stor olycka". Haha, hon blev helt knäckt. xD Men sen fick hon en kanderad jordgubbe, så då blev hon lite gladare tror jag.
Efter att vi promenerat runt ett tag på Kamakuras mysiga smågator åkte vi och åt rullbands-sushi. Allvarligt talat, varför har vi inte det i Sverige? Man skulle kunna tjäna en förmögenhet! När vi ätit klart åkte min värdmamma och Chika hem för att förbereda middagen, och vi andra åkte och tittade på Daibutsu. Jag var dit förra året också med familjen Hirose, och inlägget om det kan ni läsa här. Alldeles intill fanns en souveniershop, så där blev en hel del införskaffat. :3

På eftermiddagen åkte vi hem till min värdfamilj, och det var trevligt. De fick ett helt gäng souvenirer från Sverige, och de i sin tur gav min familj lite smått och gott. Det var ju svårt med språkbarriären, men det fungerade. Fast allra roligast hade vi nog när vi spelade kort hehe. ^-^

I måndags, som på sätt och vis var den sista dagen, gjorde vi lite diverse. Först åkte vi in till Yokohama och fixade tågbiljetter till Narita. Sen åkte vi till Kita-Kamakura och tittade på ett av de största och vackraste templen där - Engakuji. Det var jättevackert, och vi hade ju supertur med alla blommande sakuraträd och det fantastiska vädret. Man blev alldeles lugn i själen. c: Åh, om jag kunde skulle jag nog flytta dit och bli nunna. I alla fall under vår- och sommartid.
Senare drog vi vidare till Kamakura igen, och tittade runt i lite affärer. Det blev lite mer souvenirshoppande, och jag fick ett supernice paraply av mamma! Det ser liksom ut som ett samuraisvärd när det är ihopfällt, och man kan ha det i ett fodral som man hänger över ryggen. Åh, jag längtar verkligen tills det blir regn nästa gång! Men jag fick en och annan konstig blick på tåget, det får jag medge. Nåväl, det var det värt.

I måndags skulle jag egentligen haft skola, men jag har en asbra home room teacher, så jag fick vara ledig. Hur hände det? Jo, i torsdags när jag var i skolan så pratade vi lite efter home room. Han frågade om hur det var med min familj nu när de var i Japan, och hur jag skulle göra på måndag. Jag hade ju redan pratat med Asahara-sensei (han som är ansvarig för mig), och han sa att jag abslout, under inga omständigheter kunde missa skolan. Så jag berättade det för Miyazaki-sensei (min home room teacher), och då sa han först att Asahara-sensei är riktigt stupid (!!), och att det är självklart att jag kan vara ledig. "Jag säger att du är sjuk". :'D Alltså, förstår ni hur ojapanskt det var? Här gör man inte så! Åh, galet. :3

Hur som helst, när vi kom tillbaka till hotellet från Kamakura var det dags att packa ihop. Planen var att vi skulle sova tidigt, eftersom att vi skulle stiga upp cirka 04:30 morgonen därpå. Så blev det inte, utan vi var klara strax innan klockan två på natten... Haha, fail. =__=" Innan det var det dock dags för middag, men ingen av oss var hungrig så vi gick en sista gång till Starbucks. Mormor var supersnäll och köpte en "tumbler" (vad heter det på svenska?) till mig, och en mugg till mamma, båda med samma speciella Yokohama-motiv som man bara kan få tag på här. ^^ Tack mormor! Och så tog vi purikura igen, jag och mamma. c:

Morgonen därpå var i alla fall jag helt död, men de andra verkade förvånansvärt pigga. Vi åkte in till Yokohama station, och där fick vi säga hej då. Jösses, det känns verkligen konstigt nu. Innan vi träffades så har jag, när folk sagt att man kan få hemlängtan om man träffar folk hemifrån för tidigt, bara trott att de överdrivit. Men ojoj så fel jag hade! Nu är jag verkligen kluven. Å ena sidan vill jag bara träffa alla igen nu nu nu, men samtidigt vill jag inte här ifrån. Jag kan lätt säga att om de kommit och hälsat på mig i december när jag var som mest nere och ledsen, då hade jag nog åkt hem. Det kan vara värt att tänka på för blivande utbytesstudenter.

Så, det är vad vi gjorde under en veckas tid. Det var jättemysigt, och jag är jätteglad att de kom hit. Snart ses vi igen!

じゃあね~ <3

1 kommentar:

  1. Kom hem och starta ett rullbandssushi. Det är ju så häftigt, helst med kockarna i mitten som lagar sushin och sen sätter dom på bandet.
    I Australien hade de ett tåg med vagnar som körde runt sushin, sååå häftigt.
    Jag var i Jämtland i Påskas med din far och syskon och farmor o farfar. Jättetrevligt hade vi det.
    Kram Carina

    SvaraRadera