söndag 11 mars 2012

Konserten

Oh. My. GOD! Ah, det var så himla bra~ Jag kan liksom inte beskriva känslan av att stå där och se dem livs levande! Åh, lycka~

Okidoki, så dagen började med att jag gick upp tidigt tidigt och fixade med de sista grejerna innan jag åkte. Vid nio satte jag mig på ett tåg från Ofuna in till Tokyo, och därefter vidare till Bakurocho där hostellet låg. Det var typ världens mysigaste! Okej, jag har aldrig bott på något annat hostell, men det var verkligen super. Jag kan lätt tänka mig att om jag någonsin ska turista i Tokyo så blir det där jag bor. Khaosan Tokyo Ninja heter det, i fall att ni skulle vilja kolla upp det. Jag hade en "Deluxe Cabin Bed" by the way. :3

På hostellet mötte jag upp Sofia (hennes blogg hittar ni här) och hennes kompis Sofia, som båda har gått på språkskola i Kyoto i ett halvår. Sen bar det av till arenan (stadion, whatever. Jag vet inte vad det heter)! Det var lite confusing, för det fanns en jättelång kö, men vi visste inte vad det var de köade för. I Japan har de nämligen ett annorlunda system med biljetterna när konserterna har ståplatser. Alla får ett "block", och därtill får de även ett nummer. Man kan bara vara inne i sitt eget block, och alla blir insläppta i nummerordning. Om du var den första som köpte biljett, då har du nummer ett, och får därför gå in först. Det tycker jag är jättebra, för då behöver man som sagt inte köa och det blir rättvist.

Men nu såg vi ändå en jättekö, så vi bestämde oss för att undersöka. När vi till slut kom fram till platsen där kön började så såg vi vad det var. Det var kön för att få köpa "goods". Jag dog lite. Men jag hade ju mitt mål att fixa en tröja till Elvira, så jag stod där i typ en timme. Och när jag äntligen fick komma fram, vad ser jag då? Jo, allt är slutsålt. >__<" NOOO! Men det var inte mycket att göra, utan bara att acceptera.

Jag och Sofiorna hade olika nummer, och de skulle bli insläppta långt före mig, så jag fick i uppdrag att checka in deras jackor och väskor. Usch, det var jättekrångligt och jag fattade inget (och fick typ panik för att det var så kort tid kvar tills jag skulle få gå in), men tillslut så löste det sig.

Och så var det dags för konserten. Alltså, jag kan inte beskriva hur bra det var. De spelade alla mina favoritlåtar (av någon anledning startade de med Miseinen, vilket jag tyckte var lite konstigt för den brukar de ju avsluta med), och de var så snygga att jag bara dog. Elvira, jag tar tillbaka allt jag sagt om Aoi tidigare. <3

Jag måste säga att jag var imponerad av publiken. Japaner är verkligen engagerade när det kommer till konserter. Alla låtar hade liksom speciella rörelser och små danser som publiken skulle göra, och alla gjorde dem! Och det var inte halvdant heller, utan de gjorde dem fullt ut. På en konsert i Sverige skulle det aldrig hända. Jag kan ju säga att jag aldrig headbangat så mycket i hela mitt liv, och de tar i med hela kroppen! Med andra ord: Om du inte hänger med blir du stångad i ryggen.

De hade också regler för att man inte fick fota eller så, och så brukar det ju vara på de flesta konserter. När jag varit på konsert i Sverige har folk alltid struntat i det och fotat ändå, men här såg jag inte en endaste liten kamera eller mobil! o__o Helt galet. Så då förstår ni säkert att jag inte kunde ta några bilder heller. Det hade bara varit pinsamt... Men jag ska köpa konsert-DVD:n när den kommer ut om ett par månader!

Något av det bästa var när de pratade med publiken. Jag förstod ju inte allt, men jag förstod en hel del! Och det kändes så bra att kunna skratta med i skämten för att jag försod dem, och att, åh jag vet inte, bara förstå. Och det var så kul att se dem spexa och grejer. Ah, de är verkligen fina de där killarna. <3

Kort och gott så var det en underbar dag, och jag önskar att jag kunde uppleva den igen och igen.

じゃ、またね~

1 kommentar:

  1. Jag kan inte riktigt fatta än....... Så fruktansvärt underbart det var. Sorry att vi inte kom upp i tid för att säga hejdå, vi som som stockar... Det var superkul att träffa dig!

    SvaraRadera