måndag 23 januari 2012

En vanlig måndag

Hmm, idag har det hänt lite allt möjligt. Inget var väl egentligen någon stor grej, men jag har en så fast rutin nu för tiden att minsta lilla förändring får mig att reagera. :P

Jag inledde dagen med att faila på bussen. Jag har ett busskort, och som ni vet fungerar det bara från stationen vid mitt hus till Ofuna. However, man måste ta en liten "biljett" när man stiger på bussen, som man sedan lämnar när man stiger av. Detta för att bevisa var man steg på. Och idag glömde jag att ta en! Jag kom inte på det förrän vi var halvvägs till Ofuna, och då var det ju lite sent att göra något åt saken...

Så hela vägen satt jag och hade ångest över vad jag skulle göra. En sån sak skulle ju inte vara så farlig hemma i Sverige, men det blir svårare när man inte kan förklara situationen ordentligt. Så jag funderade på om jag bara skulle visa mitt kort och snabbt stiga av med alla andra (det skulle ju inte vara fel egentligen), och riskera att bli tillbakaropad, eller om jag skulle vänta tills alla andra stigit av och försöka förklara. Jag valde det senare. :3 Och det bästa är ju att japanerna är så ärliga och snälla, så busschaufören trodde mig utan vidare (så hade det inte blivit i Sverige tror jag), och sa att det inte var några problem. c:

I skolan hade vi av någon anledning tio minuter kortare lektioner än vanligt, plus att vi slutade vid lunch. Inte mig emot. Första lektionen var dock idrott, och jag var jätteorolig över fotbollstestet. Jag menar, jag har inte spelat sen mitten av december, och jag skulle vara tvungen att göra det med grabbarna. Men så visade det sig att det var dags att byta till dans idag! Yes~ Så inget prov för mig. :D

Haha, det var jätteroligt när jag kom in i idrottshallen. Det fanns tre aktiviteter att välja mellan den här perioden: dans, judo och kendo. Kendo och dans tränade i idrottshallen, och det var bara killar som valt kendo, och bara tjejer som valt dans. xD Så medan killarna stod och viftade med sina träsvärd och skrek "MEEEEEEEEEEEEEEEEEN!!", så dansade vi folkdans. Yepp, sån där dans där man håller varandra i händerna och dansar i ring. Fast ja, "dansar" är lite fel. Snarare att man typ tar några hoppsasteg, krockar, klappar händerna lite, och börjar om igen. Det är ganska kul.

Efter skolan tog jag sällskap med Yuzuko, och sen köpte jag en ny cardigan, för de hade rea på ユニクロ. Svart är den. Supertråkigt, jag vet. Men det tog riktigt lång tid innan jag lyckades bestämma mig ska ni veta! Det fanns så många fina färger... Ahahaha, i-landsproblem~

När jag skulle åka hem åkte jag nog världens minsta buss. Jag skojar inte, det fanns fjorton sittplatser. Fjorton. Fattar ni hur lite det är? Jag menar, det här är Japan! Men det var chill, för det var inte så många som åkte med den. ^^

Otousan har föreslagit för mig att åka på en zazen helg. Zazen är en form av buddhism där det största fokuset ligger på meditation, och tydligen så ska det vara någon helg där man får lära sig lite om buddhism och hur man mediterar korrekt och så vidare. På pappret jag fick står det att utlänningar är välkommna, men jag vet inte... Om jag inte åkte ensam så skulle det kanske vara ganska kul. Det kanske är en bra upplevelse? Jag kanske borde ta chansen? Eller? Vad tycker ni? Det kostar lite, men det kanske det är värt.

じゃ、またね~

4 kommentarer:

  1. Jag tycker absolut att du ska ta chansen! It's a once in a life time opurtunity och det kanske öppnar sig en helt ny värld för dig! Haha xd <3

    SvaraRadera
  2. Jag håller med Anna. Och meditation är alltid bra att kunna, speciellt i vårt stressade samhälle. Go Bea Go.

    SvaraRadera
  3. Håller med tidigare skrivare. Jag tror att det kan vara av intresse. Jag själv är ju lite nyfiken på hur budisterna tänker runt t.ex döden. Min lilla erfarenhet i ämnet är ju att man vänder blad och går vidare, fast i förvissningen att den avlidne hamnat på en bättre plats. Det känns så tungt med det sorgearbete som vi i kristendomen ägnar oss åt. Fast det är ju naturligtvis skillnad där också. När mommo Lea dog så viste vi alla att det var hennes högsta önskan. Och då blev det ju lättare även för mig.
    Det blev en lång utläggning. Men kram på dig.

    SvaraRadera
  4. Följ förslaget och åk på zazen-helg! Man skall vara öppen för nya intryck och man kan aldrig lära sig för mycket här i livet!
    Trefaldiga skånska kramar från Krankajen!

    SvaraRadera