tisdag 29 november 2011

The small things

Okej, efter dagens tidigare inlägg känner jag att jag måste skriva något mer positivt. After all, allt här är ju inte "piss och pest och senapsgas" som min mamma så fint uttryckte det en gång.

Nej, det finns faktiskt en del småsaker som gör vardagen lite bättre.
Varje gång jag förstår vad någon säger så blir jag helt lyrisk, även om de säger något supersimpelt.
När min värdmamma gör obento till mig blir lunchen alltid toppen.
När jag stöter på problem, som att jag går vilse eller tappar bort något eller måste prata japanska - och fixar det, blir jag jätteglad.
Det spelas alltid mysiga melodier ute på gatorna i Zushi, och de gör mina promenader mycket mysigare.
Fiskhandlarna som jag går förbi varje morgon vinkar alltid glatt till mig och ropar OHAYOOO!
Och inte minst har vi min underbara värdbror Taisei. Han är så sjukt gullig, och det kommer att bli jättejobbigt att lämna honom.

När vi ändå är inne på det ämnet, så kan jag ju berätta några av de saker som jag kommer att sakna med den här värdfamiljen när jag flyttar härifrån. Det känns lite läskigt att flytta, för här vet jag ju vad jag har, men jag har ingen aning om hur det kommer att se ut i nästa värdfamilj.

Hur som helst, först och främst kommer jag att sakna huset, för trots att det är svinkallt så är det stort och rymligt, och det känns inte på något vis så litet och klaustrofobiskt som jag har hört att vissa japanska hus kan kännas. Jag kommer även att sakna att jag har tillgång till internet på mitt rum, för även om jag inte borde sitta vid datorn allt för mycket så är det skönt att kunna använda den fritt utan att behöva fråga om lov. Plus att jag kan använda Skype utan att det stör någon!
Jag kommer att sakna maten, för även om min värdmamma har sina brister (precis som alla människor), så är hon riktigt duktig på att laga mat. Dock har jag förstått det som att de flesta japanska hemmafruar "ska" vara bra på att laga mat, så förhoppningsvis blir den minst lika bra i nya familjen.

Jag kommer att sakna friheten. Min värdfamilj bryr sig inte särskilt mycket om var jag håller hus, och jag har inte direkt haft några tider att passa. Det kanske inte är så bra att de inte riktigt bryr sig, men det har varit skönt att jag kan röra mig någorlunda fritt.
Men mest av allt kommer jag nog ändå att sakna Taisei. Han har varit en fantastisk lillebror, och det kan ha gjort så att jag inte har saknat den likafullt fantastiska lillebror jag har hemma i Sverige så mycket som jag annars skulle (och Elvira, självklart saknar jag dig också, så du behöver inte känna dig bortglömd).

Min tid här har varit intressant, och det ska bli spännande att se hur det halvår som är kvar kommer att bli.
Förhoppningsvis blir det fantastiskt och underbart och otroligt, och allt som jag hoppats på.
Only time will tell.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar