måndag 21 november 2011

Fail, fail, fail, fail, FAIL!

Aaaah, jag stressade som en tok för att hinna med bussen (och jag hann, inga konstigheter där), men när jag kom fram till stationen upptäckte jag att jag inte hade mitt tågkort. Jag betalade ju med mynt på bussen, så därför märkte jag inget förens jag var framme. PANIKEN! Jag hade nästan inga pengar med mig (bara tillräckligt för att köpa lunch), och kortet var som sagt borta så hur skulle jag ta mig till skolan?

Det gick så klart inte, så jag ringde min områdesrepresentant och frågade vad jag skulle göra. Hon sa åt mig att åka hem, och att hon skulle förklara för skolan. "Okej, då är det ingen fara", tänkte jag, och tog bussen hem. Mötte mina värdföräldrar i dörren och förklarade vad som hade hänt, och att jag skulle vara hemma och plugga idag. Gick upp på mitt rum, och började leta efter kortet (jag har inte hittat det än), och så fick jag ett mejl från Terui (områdesrepresentanten). "Where are you? When will you get to school?". Gaaaaah, missförstånd, missförstånd.

Så nu har jag stressat runt i panik för att hitta mitt tågkort, men inte hittat det. Aaaah, det skulle vara så himla mycket enklare om jag bara pluggade hemma! Jag är sjuk idag, såpass sjuk att i Sverige så skulle jag ha stannat hemma från skolan utan att tveka, men här i Japan går man ju till skolan även om man är döende. Därför svarade jag att jag inte har hittat mitt kort än, men att jag är sjuk, och att det därför kanske skulle vara bäst om jag var hemma och pluggade. Bra, no problem. Grejen är bara att nu tror min värdmamma att Terui har pratat med skolan om att jag ska vara hemma för att mitt kort är borta, men i själva verket är den "gilltiga anledningen" att jag är sjuk, så om hon och Terui pratar med varandra kommer de typ tro att jag försöker skolka. Suck~ >__<"

Hur som haver, jag ringde nyss till skolan för att förklara. Fick först fatt i rektorn. Han pratar inte engelska, och jag failade och sa en massa "un" när han pratade på, i stället för typ "hai". Fail. Sen fick jag prata med vice rektorn (alltså han som är ansvarig för mig), och han pratade engelska. Toppenbra tänkte jag, och sa "Jag har tappat bort mitt kort, som du vet. Men jag är sjuk idag, och kommer inte att komma till skolan i alla fall". Hans svar? "Okej, jag förstår. Så när kommer du till skolan?" =____=""

Jag lyckades på något sätt att förklara så att han förstod, och nu sitter jag här i sängen med min dator i knät. Efter det här kan jag konstatera att jag inte hanterar stress särskillt bra. Fick typ ett smärre nervöst sammanbrott. Meeeen nu är den persen över, och jag dog inte. Det som inte dödar härdar och allt det där. Jag blev bara så sjukt stressad att jag behövde skriva av mig. Sorry! Ikväll ska jag skriva ett inlägg om något mer spännande, typ något kulturellt. Det kanske är roligare att läsa om? :P

また ね~

1 kommentar:

  1. Hej vännen! Vad har du dragit på dig för sjukdom? Har tågkortet kommit tillrätta än? Hoppas du hittar det snart. Krya på dig ☺. Kram på dig ♥. Mamma

    SvaraRadera