lördag 19 november 2011

雨がふっている

Innan idag har jag alltid trott att de japanska tågen var ofelbara. Idag har motsatsen bevisats.

Idag skulle jag, Veronica, hennes utbyteskompisar, Peter och hans utbyeskompisar ses i Yokohama och leka lite. Bland annat skulle vi köra KARAOKE! Aaah, det är så himla roligt. C':
Dock blev det inte av för min del. Why? På grund av regnet. Det var CHAOS.

Jag kom fram till tågstationen och trodde att jag hade missat mitt tåg (för bussen var sen), men som genom ett under var det fortfarande kvar på stationen - tio minuter efter att det egentligen skulle ha gått! Dock stod vi kvar på stationen ett bra tag innan vi åkte, och jag trodde att någon hade hoppat eller så. Hur som helst så började vi till slut att röra på oss, men det gick i snigelfart. En sträcka som i vanliga fall tar max fem minuter tog typ tjugo. Och sen fastnade vi på nästa station igen.

Jag lyckades åka ytterligare en station, och det gick precis lika långsamt att åka dit. Och när jag väl var där så fastnade vi igen. Det tog mig alltså lika lång tid att åka ungefär en sjättedel av resan som det egentligen skulle ha tagit att åka hela vägen. Så jag fick acceptera att slaget var förlorat, och bege mig hem igen. Det skulle ha tagit runt tre timmar att komma fram, och troligen lika lång tid att komma tillbaka, så det var bäst så.
Riktigt synd, för jag hade verkligen sett fram emot att träffa alla. Vi får försöka igen så snart som möjligt!

Jag har även pratat lite mer med folk på STS, och det verkar inte som att de kan göra något åt min skolsituation. Det suger, men jag kan inte göra så mycket. Dock ska jag ju få flytta i alla fall, så förhoppningsvis kommer det att göra så att saker och ting blir lite bättre.

Jag har inte fått en ny värdfamilj än, men jag har bett om att få hamna i Yokosuka eller Yokohama som sagt, så vi får se vad som händer. Det är mycket som är så, att "vi får se". Men men. Min områdesrepresentant sa till mig att jag ska flytta i slutet av månaden. Till min kontaktperson på STS sa hon att jag ska flytta till årsskiftet. =__=" Återigen, vi får se hur det blir.

Jag vet att jag inte har varit så positiv här på bloggen, and I'm sorry. Det finns inte riktigt någon jag kan prata med om allt, så ofta skriver jag ner allt här i stället. Men jag ska försöka bättra mig, jag lovar. Saker och ting har varit lite jobbiga, men de säger ju att man kan börja tycka att allt blir lite, hm, "trist" efter ungefär tre månader. Haha, jag har typ antagit "det som inte dödar härdar" som mitt personliga motto på sista tiden. Det, och "I'll make a man out of you" från Mulan är det som tar mig igenom det svåra just nu. :P

Men för att avsluta lite mer positivt så kan jag ju berätta att jag kanske (hoppas, hoppas) ska få besök av familjen nästa år! Jag vet att det är långt kvar, men det är något som gör mig glad att tänka på. c:

また ね~

2 kommentarer:

  1. Jag tycker det är bra att du skriver lite negativt också^^
    Jag vill gärna flytta till Japan, och då kan det vara bra att veta att allt inte är perfekt, som det där med tågen. Jag har nämligen också trott att de var nästintill ofelbara.

    SvaraRadera
  2. En blogg som skrivs positivt fastän den som skriver mår lite "skit" blir ju förmodligen inte trovärdig. Men vi som ändå räknar oss till "familjen" finns med dig även om vi inte är på plats. Önskar dig allt gott och att du snart får flytta till en rökfri miljö.

    SvaraRadera