tisdag 26 augusti 2014

Tillbaka i Japan

Hello! Long time no see.

Det verkar som att det fortfarande är relativt många som kikar in här på bloggen, men eftersom jag inte skriver här längre så tänkte jag att ni kanske skulle vilja läsa lite på min nya blogg Tris in Japan.
Just nu befinner jag mig på ett litet vandrarhem i Tokyo, och om lite drygt en vecka ska jag börja studera vid ett universitet i Nagoya. Känner ni för att följa mina fortsatta äventyr i Japan får ni gärna komma förbi! ^__^

Tris in Japan へようこそ!

lördag 14 juli 2012

Slutet

Tjaa, då var allt slut. Jag har varit hemma i nästan en månad, och det känns sådär. Bättre nu än precis när jag kom hem, men det är fortfarande jobbigt. Såklart. Det känns precis som om hela året bara var en dröm, och som att det inte hänt på riktigt. Man vänjer sig liksom så snabbt vid livet här hemma. Men sen när jag är ensam, då tänker jag bara på mina vänner där borta. Jag saknar dem så galet mycket. ;__;

Jag vet inte vad jag borde skriva om egentligen. Jag kände bara att jag behövde någon typ av avslutning på bloggen, och jag har inte haft tid att skriva något förrän nu.

Så. Mitt år i Japan hade sina jobbiga stunder, men samtidigt var det helt underbart. Det var långt ifrån lätt, men nu i efterhand så tvekar jag inte över att det var värt det. De goda stunderna väger helt klart tyngre än de jobbiga, om ni förstår hur jag menar. Och till alla som funderar på att åka till Japan, gör det! Ni kommer att få en helt oförglömlig upplevelse, och både minnen och vänner för livet.

Nu kommer jag inte att skriva mer på den här bloggen, men om allt går som jag vill så kommer jag att åka tillbaka till Japan en dag. Antingen för universitetsstudier eller som engelskalärare. Oavsett vilket så måste jag tillbaka. Något annat går bara inte.

Med det säger jag adjö och tack för mig. Och tack till alla som läst och kommenterat, det gjorde mig alltid lika glad. :3

Dômo arigatô gozaimashita!

söndag 17 juni 2012

Eri

Varldens basta Eri kom och sa hej da till mig pa flygplatsen. ;__;
日本、また今度ね。〓

lördag 16 juni 2012

Ramen

I Japan kan man kopa vad som helst i vending machines.

fredag 15 juni 2012

Sista skoldagen

Alltså. Det här har varit den underbaraste, och helt klart den jobbigaste dagen jag någonsin varit med om.

Vi kan starta från igår kväll. Runt åtta på kvällen så fick min värdmamma ett samtal från Asahara-sensei, och han bad henne att säga åt mig att jag skulle hålla ett tacktal morgonen därpå, och att det skulle vara cirka tio minuter långt. Like what? Är han dum på riktigt, eller måste han anstränga sig för att nå nivån han är på nu? Det tar tid att skriva ett bra tal, och att säga åt någon att hålla ett tal kvällen innan det är dags är inte precis optimalt. Jag var ju tvungen att packa och grejer!

Det var... jobbigt. Men jag pratade med Miyazaki-sensei (som tycker precis lika mycket om Asahara-sensei som jag), och han hjälpte mig att få ihop ett tal. Och tja, det funkade. Det var inte perfekt, men det var ett tal i alla fall. Och jag fick tacka mina lärare, så det kändes bra.

Resten av dagen flög förbi, men varje ledig stund hittade vi på nåot kul. Helt apropå ingenting kom Yuka fram till mig, och i handen hade hon sitt BigBang-mobilsmycke (hon och jag blev kompisar för att vi båda fick höra att den andre älskar BigBang). Och så sa hon till mig: "De är inte så lätta att få tag på, eller hur? Men jag vill ge dig det här, för då får du med mitt minne också." ;___; Hon är så himla gullig...

På en utav rasterna så bjöd jag alla som vågade på djungelvrål, och jösses vilka reaktioner det blev. Och jag har det på film, så ni kan få se ett par utav klippen! :3

De första tre modiga själarna: Natsuki, Momoko och Yuka!



Det här är nog de bästa reaktionerna. Kolla bara Tsuji-chans ansikte haha! x'D

På lunchrasten hade mina kompisar avskedsfest för mig. Rika-chan hade gjort ett fotoalbum till mig med bilder från mitt år här, och så har hon skrivit en massa fina saker till mig inuti. TT^TT Risa hade köpt en massa snacks som vi alla delade på, Eri hade köpt mig en liten present plus att hon skrivit ett brev, Rio gav mig en massa random japanskt "speciellt" godis, och Nana hade också skrivit ett brev (som hon sa att jag inte fick läsa förrän jag var ensam). De är så fina. Jag kan inte beskriva hur jobbigt det känns att sitta här och veta att nästa måndag, då ska jag inte till skolan och träffa alla mina kompisar, utan då är jag hemma i gamla ruggiga Sverige igen.

Efter sista lektionen fick jag hålla ett kort tal inför min klass. Jag hade inte förberett ett exakt tal, men jag visste ändå vad jag ville säga. Men när det väl var dags så kunde jag inte få fram orden. Självklart började jag storgråta, och det gjorde alla mina kompisar också. Risa och Hideka grät nog mest. Herregud, jag kan inte ens skriva om det utan att jag börjar gråta igen...

Men ja, i alla fall, när jag var klar så kom Rika-chan fram till mig med en tavla där alla hade skrivit personliga meddelanden till mig. Och så fick jag ännu fler fina brev, och så grät vi lite till. Jag älskar verkligen min klass, och jag fattar inte hur jag ska överleva utan dem från och med nu. Efter det fick jag gå en snabbis till lärarrummet där jag fick lite saker från diverse lärare, och tydligen hade mitt tal gått ganska bra, för det var en lärare som blev så imponerad att han gav mig en uggla (som han tydligen gjorde helt själv efter att jag hållit mitt tal). Och så fick jag även en DVD med klassens träning inför kör-tävlingen.

Efter det var det bara att åka hem för sista gången. Det känns så fel att jag aldrig mer kommer att uppleva det som jag upplevt varje dag i tio månaders tid. Jag vill inte åka hem.

torsdag 14 juni 2012

Turtle

Vi har skoldpaddor i dammen pa min skola! (*^O^*)

onsdag 13 juni 2012

Sista onsdagen

Nej, jag har inte glömt bort er. Jag har bara inte tid att skriva.

Men men, nu tar jag mig i kragen och skriver lite! När skrev jag sist egentligen? Det var nog precis innan vi åkte iväg till onsen (men det ska jag berätta om i ett annat inlägg). Så, sista tiden bara flyger förbi, och jag mår så himla dåligt. Visst, självklart ska det bli kul att träffa alla igen, men jag vill inte härifrån. Den här veckan har varit superjobbig. "Idag är sista måndagen", "idag är sista gången jag har lektion med den här och den där läraren", "idag är sista gången jag kan leka med den här kompisen", och så vidare.

Idag hade vi en vikarie på English writing-lektionen. Asahara-sensei (a.k.a. gubben som är ansvarig för mig, men som är dum och som inte hjälpt mig alls under hela året). Det var ren och skär tortyr. Var och varannan minut så frågade han mig helt randomly: "Så, Beatrice, hur säger du det här och det här på japanska?" och det var bara ord som jag aldrig ens hört förut (och som han knappt ens kunde uttala, mind you). Det var bara mig han frågade under hela lektionen. Och jag menar, det är ju inte bara jag som ska delta, plus att det är ganska taskigt att bara fokusera på en elev... Så, han gjorde i princip allt han kunde för att få mig att se så korkad ut som möjligt inför min klass. Jättekul. =__="

Resten av dagen var inte så underbar den heller... Jag hade min sista bildlektion, och jag älskar verkligen de lektionerna. Så himla lärorika och bra (flummet vi kallade för bild i ettan på gymnasiet kan slänga sig i väggen). Och jag har tur, för jag får ta hem de saker jag gjort! I vanliga fall behåller de dem nämligen på skolan för att kunna visa nya elever exempel på bra och dåligt gjorda uppgifter. :P

Och efter skolan, när vi hade kör-övning... Usch, då brast det. Tårarna bara strömmade, och när sången var slut och mina kompisar såg mig (jag står längst bak när vi övar för att jag är lång) så började de också gråta. "Bea-chan, stanna i Japan! Åk inte hem!" TT__TT Och mina nya kompisar blev också ledsna, för de (precis som jag) önskar att vi hade fått mer tid tillsammans. Åh, det är så pinsamt att gråta inför folk här, men jag kunde inte hjälpa det. Förstår ni då hur jobbigt det kommer att bli på fredag? Miyazaki-sensei vill att jag ska hålla tal imorgon under long homeroom, och så ska vi ha en typ av avskedsfest för mig efter det, så vi får se hur det går. Helst håller jag nog tal på fredag dock.

Idag gjorde jag nog också vad jag tror blir mitt sista besök på Starbucks. Inte lika sorgligt som det ovanstående, men i alla fall. Åh, och så måste jag berätta om hur klantig jag var igår!

På idrotten är vi nu klara med volleybollen, så vi har gått vidare till gymnastik (ni vet, kullerbyttor och sånt). Och så skulle vi hjula. Egentligen borde jag inte göra sådana saker, men eftersom att mitt finger inte gjorde särskilt ont tänkte jag att det kunde ju vara kul. Ingen bra idé. Visst, det var lugnt igår. Det gjorde inte särskilt ont, och jag har varit allmänt oförsiktig ända sen jag bröt fingret i alla fall. Men idag fick jag lida för det. Why? Jo, för idag tog min medicin slut, och det känns. Yay. >__< Argh, jag vet inte hur jag ska kunna sova nu... Meeen det kanske försvinner till imorgon? Jag kan ju alltid hoppas.

Imorgon ska jag kanske även leka med Momoko och Hideka. Jag ville leka med Shiori, Yuka och Mei också, men de är alla upptagna. ;__; Dock kan vi inte leka så länge, för imorgon fyller min värdsyster år, så vi ska äta rullbandssushi tillsammans.

Min väska är packad och klar, och jag tror att den väger lite för mycket. Åh, jag hoppas verkligen att jag inte måste betala övervikt. >__< Och sen har jag fått höra lite olika om hur mycket handbagaget får väga. Allt från fem till 23 kg. Sååå, vi får se hur det löser sig med packningen. Kan ju tala om att jag inte skickat något än, och det kan jag nog komma att ångra.

Nu ska jag bada och gå och lägga mig. Bilder kommer nog att komma upp när jag är hemma igen, eller möjligen på lördag kväll (när jag är på hotellet vid flygplatsen). Då kommer jag även att skriva inlägget om onsen i helgen! :3

じゃあね~ <3

Onsen

Jag uppdaterar det här inlägget när jag får tid att lägga in alla bilder på datorn, yes? :3

fredag 8 juni 2012

Gårdagen

Alltså åh. Jag dör lite inombords. Varför ska jag hitta världens bästa kompisar när jag bara har två veckor kvar? Och nu har vi inte ens en vecka. Det är fan inte rättvist.

Det känns verkligen helt surrealistiskt. Nu är det nästan slut. Det är hela tiden saker som jag gör för sista gången, och folk som jag måste säga hej då till. Jag har inte tid att träffa alla mina vänner, och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Ingen varnade mig för att det skulle vara så här jobbigt att åka hem. Varje dag på varje lektion måste jag kämpa för att hålla tillbaka tårarna, men oftast går det inte. Då kan man ju säga att det är tur att jag har en plats längst bak.

Men för att prata om mer positiva saker så kan jag ju berätta om gårdagen. :3
Det som startade dagen var i och för sig inte så kul... Min sea breeze gick sönder i min väska, och eftersom att flaskan var helt full så dog typ allt i min väska. Bra där. =__=" Men mitt elektroniska lexikon som jag hade däri klarade sig som tur var.

Efter skolan så gick jag, Shiori-chan, Hideka och Momoko gemensamt till tåget. Mei och Yuka hade båda klubb (och det hade egentligen jag och Hideka också), så de skulle möta upp med oss andra senare. Tåget stod inne på perrongen ganska länge, och Momoko hade med sig Pretz (typ som Pocky), så vi bestämde oss för att spela Pocky-spelet. Och vad är det då? Jo, det går ut på att två personer biter på varsin ände av pockyn, och så äter sig båda in mot mitten (så snabbt man kan) och den som är först att vända sig bort förlorar. Och om ingen vänder sig så slutar det ju med att man pussar varandra, haha.

I Ofuna så gick vi och sjöng karaoke. Länge. Från strax efter fyra till kvart i nio. xD Men det var kul, så I didn't mind. Jösses, är det något man måste göra som utbytesstudent här i Japan så är det att gå på karaoke med japaner. Helt galet roligt. ;D Plus att många ställen har en drink bar där man får ta precis hur mycket som helst, och de har allt möjligt. Så jag drack åtta koppar matcha latte haha. ^__^

En annan lustig grej här i Japan, som jag inte nämnt tidigare för att den kan vara lite, eeeh, pinsam, är att japanska tjejer gärna tafsar på varandra. För att jämföra med varandra liksom. Men det kan faktiskt ge upphov till riktigt roliga situationer. xD Och tja, Shiori tycker väldigt mycket om "kurviga" tjejer haha. Så det kan hända att hon helt apropå ingenting kommer och känner lite. Tänkte att det kan vara bra för framtida utbytesstudenter som kommer hit att veta. ^__^" Så bli inte förvånade, det är (mer eller mindre) normalt.

Efter karaoken blev det i alla fall purikura, och sedan gick vi och åt italienskt. (^0^)v Supermysigt. <3

Och idag tog min svenska klass studenten! Grattis på er! Jag är avundsjuk, tro mig. :P
Men nej, nu är klockan alldeles för mycket, och jag måste packa ikväll. TT___TT Och jag måste plocka ihop lite saker inför onsen imorgon! :3

じゃ、またね~

torsdag 7 juni 2012